Nu är det 3 år sedan jag tog studenten. 3 ÅR?! Vart har tiden tagit vägen..? Känns som att det var nyss.

Jag var så galet trött på min student. Balen var ju kvällen innan, och det hann ju bli natt innan man var hemma. Och då skulle man börja ta ut frisyren, och det var ju ett jäkla projekt.

Fick kliva upp från sängen före tuppen på studentdagen för att baka tårta. Sen duscha och fixa sig. Sen skulle jag även plocka upp en klasskompis och åka med henne till blomsteraffären och hämta ut blommorna till lärarna, och även skjutsa hem J till Innanbäcken. Inne på Interflora krånglade kortläsaren så vi stod där en evighet. Så någon champagne-frukost hann vi inte med.

Hela morgonen var alla i klassen jätte hemliga om något, och satt och fnissade och sa att dom hade en överraskning. Även lärarna satt och flinade.

Sen vart det dags för lunch. Och det kändes som att den aldrig skulle ta slut. Till slut vart det iaf dags för utdelning av  alla stipendier. Då börja hela klassen fnittra och kolla på mig, så då fattade jag ju vad som var på gång.

När det var HP's tur så gick våra lärare upp på scenen och börja läsa någon motivering, och avslutade det hela med "och Handelsprogrammets stipendium 2006 går till...ELINA DAHLGREN". Hela klassen ställde sig upp och klappade händerna. Brorsans klass började busvissla och jubla. Jag själv ville bara sjunka ner genom golvet.

Då tyckte jag det var ganska pinsamt. Men så här i efterhand är jag ganska stolt :)

Nåja, nog om det..

Sitter på jobbet nu. Har egentligen lunch, men måste skriva klart det här inlägget som jag hållt på med nu i 2 timmar. Blir hela tiden störd av någon eller något ;P

Grått och trist ute. Kändes jätte varmt när jag vaknade imorse, så jag tog på mig klänning. Och nu ångrar jag mig. För det känns som att den är jätte kort och jag visar halva rumpan. Även fast jag har leggings under så känns det obekvämt, för leggingsen jag har på mig är typ genomskinliga haha. Så jag går och drar ner klänningen hela tiden.

Men nu är det iaf dags för lunch!


Ciaaao!