Idag har Astrid somnat in. Vem hade kunnat tro det?! Inte jag iaf. Senast igår pratade jag och J om henne, och kom fram till att hon förmodligen kommer leva förevigt. För hon hade en sån enorm kämparglöd i sig.

Hon var så glad när vi var dit sist. Jag diggar henne enormt mycket, så skön människa.

Vila i frid.