Igår när jag satt på jobbet vart jag så less på min mobil, eftersom jag måste ladda den typ 2 ggr per dag. Så när jag slutade åkte jag iväg till stan och köpte en ny telefon. Vart en C905, som jag velat ha rätt länge nu.



Nog är man ju egentligen ganska störd som betalar 5500 kr för en telefon haha

Efter det for jag till Tvärgränd för att plocka ihop allt som farmor ska ha till lägenheten.

Sen vart det seans på folkan. Var massa folk.

Det första hon säger är "Jag har en kvinna med mig. Hon är inte så lång, kanske 1,65. Ganska smal. Hon har tungt att andas, det liksom rosslar i bröstet. Men det var inte det hon dog av, utan det tillstötte något. Hon var inte så gammal när hon gick över till andra sidan, ungefär 60-70 år. Jag får en känsla av att hon är mormor eller farmor till någon här inne. Är det någon som kan tänkas känna igen den här kvinnan?". Jag räckte upp handen.

Mormor dog ju då hon var 69 år gammal. Hon hade KOL, och hostade jätte mycket och var jätte rosslig i bröstet. Men hittades ju död på golvet i lägenheten efter att hjärtat stannat. Och hon var ju dessutom väldigt mager när hon gick bort.

Hon fortsatte prata. "Hon beskriver dig som att du har väldigt svängigt humör, och kan ofta vara arg. Men du kan också lätt bli ledsen och vill gå undan och gråta. Och du känner ofta att folk inte förstår dig. Hon säger också att mycket av detta beror på en separation från en kille. Stämmer detta?". Ja, sa jag.

Det stämmer ju helt klart att jag har svängigt humör och lätt blir arg. Dock är det bara min familj som får uppleva det. Dom kan verkligen gå mig på nerverna. Och mormor frågade alltid varför jag var så arg.

Och jag var ju helt förstörd när det tog slut med J. Så det stämde ju också.

Sen sa kvinnan: Hon hälsar "han var ingenting att ha".

Då började jag skratta. För sista gången jag pratade med mormor sa hon "Jaha, är det slut med killen nu då? Det där är väl ingenting att satsa på".

Sen beskrev hon också mormor, hur hon var som person. Och allt stämde verkligen.

Sen beskrev hon även en man. Hon sa "Nu har jag en man här, han är ganska gammal. 85-90 år ungefär. Det piper väldigt mycket i örat, vet inte om det är tinnitus eller en hörapparat. Han dog av åldern, och var ensam när han dog. Han var även väldigt trött i slutet. Han älskade att vara ute i naturen, och ägde skog. Han var väldigt glad och social, och gillade att skoja. Jag får en känsla av att han är farfar eller morfar åt någon här inne."

Det stämde precis in på farfar. Hans hörapparat pep ju som tusan hela tiden, och han sa "det skriker i örat på mig". Han var ju 91 år gammal när han dog. Och han dog ju ensam. Pappa kom ju till hans rum på Skogsgläntan och hittade honom död där i sängen. Han sov ju även nästan dygnet runt dom sista veckorna. Och han gillade ju verkligen att vara ute, och hade massa skog. Och han skojade och skrattade hela tiden. Så allt det där stämde ju.

Men sen sa hon att den där mannen hade haft något med gruvan att göra. Och vad jag vet har farfar inte haft något med någon gruva att göra.

Det var nästan lite läskigt. Jag har som inte riktigt trott på sånt där förut. Men nu måste jag ju tro på det ;P

Senare på kvällen la jag mig på sängen och pratade med baby. Sen när vi la på så låg jag och fundera lite i sängen. Vaknade 06.20 imorse av att det var jävligt varmt. Hade somnat med kläderna på, och under täcket dessutom.

Låg och kikade lite på datorn, och pratade med Danne. Vart helt förvånad över att någon var vaken (och inne på msn) den tiden. Sen gick jag och duschade. Man borde egentligen duscha varje morgon, för man blir ju jäkligt pigg av det ;P

Sitter iaf på jobbet nu. Är hungrig som f-n. Har inte nån lunch med mig idag heller, så jag måste åka in till stan på lunchrasten. Känns en aning jobbigt faktiskt.

Får se om det blir Kiruna idag eller imorgon. Mamma tjorvar så mycket.

Nåja, nu är det kafferast.

Ciaao!